måndag 25 maj 2009

På vandring




Vilket underbart väder att vakna till , det är ljust och härlig grönska och en värmande sol!
Efter frukosten så tog jag Trojan på en promenad och självklart så bara vimlar det av rådjur, har absolut inget emot dem,de är ju jättefina men Trojan blir ju helt tokig och vill jaga dem...hm där försvann lite av min energi vill jag lova, han väger ju 30 kg och jag får liksom spjärna med hela kroppen för att inte dras med men till slut så skuttade rådjuren iväg och vi kunde fortsätta våran dagliga vandring.
När vi kom hem så bryggde jag kaffe och vi satte oss utanför på våran fina gård och bara njöt av det härliga vädret. Jag är så glad och tacksam att jag, peppar peppar inte fått några hemska biverkningar ännu, vet inte om det kan bli värre framöver men ska passa på att njuta när jag mår som bra som nu, som vanligt liksom. Visst e jag tröttare och det ömmar i kroppen och ibland känns det som om jag har feber men det funkar!



En del frågar hur jag mår nu när det gått 1 vecka sen jag fick beskedet om att det inte går att operera bort tumörerna som jag har ( det är 2-3 st men inga stora utan det är mer att de sitter på fel ställen liksom) Sanningen är att jag vet inte riktigt egentligen hur jag mår. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här. Det är förvirrande. Ibland så tänker jag att detta är slutet, att visserligen kommer Nexavaren fördröja förloppet men jag kommer att dö. När jag tänker på detta så är jag inte rädd, inte ledsen,inte uppgiven utan bara helt rationell. Det liksom är så det är, man har gjort allt och nu finns det inget mer att göra. Men sen tänker, Herregud vad tänker jag? Har jag gett upp? Tänker jag så negativt så kommer det absolut inte funka! Så klart medicinen kommer att hjälpa, får den inte bort allt så kommer den ju absolut hålla den i schack!! Såklart!! Det finns inget annat!!


Förstår ni, jag tänker på olika sätt som det kan gå, jag är ju en problemlösare. Jag anylserar och vill lösa problemet. Men i detta fall så är det svårt. Ingen kan ju styra sin framtid men man kan ju alltid planera, det är lite svårt för mig nu. Jag är ett kontrollfreak och bara måste kontrollera. Men.kan.inte.kontrollera.allt.det.bara.är.så

2 kommentarer:

  1. Du är en överlevare. På ett eller annat sätt kommer det finnas en utväg. Jag tror stenhårt på dig och kommer stötta dig! Kram!

    SvaraRadera
  2. Vilken fantastisk bild!!! Ser ut som du går i en sagoskog. Man kan inte annat än att njuta av en sådan dag! Jag tror absolut att ditt positiva sätt att tänka påverkan dig och din kropp i rätt riktning. Beundrar dig för din styrka och positivitet. Kramis

    SvaraRadera