Det var jätte länge sen jag sist skrev någonting här på bloggen. Jag har tänkt mycket på om jag ska fortsätta med bloggen eller vad jag ska göra men bestämde mig att låta framtiden bestämma ..ja och nu sitter jag och skriver så då fortsätter jag. Lite uppdatering kanske.

Jag fick mycket tråkiga besked, hemska kan man oxså säga. Cancern har spridit sig, den nya medicinen har inte hjälpt något och läkarna kan tyvärr inte göra något mer nu än att se till att
jag inte har mer ont än nödvändigt, se till att jag har det bra tills Gud kallar så att säga.

Jag har ont idag och tar oxycontin för att kuna sova (det gör est ont när jag sover, en tumör sitter vid revbena båda bak och vid bröstkorgen. Jag har även en vid ryggkotan och man har sett att det finns små förändringar i levern som sannolikt är metastaser. Förutom det så lever jag ganska som vanligt, jag är helst med min nära o kära och har tappat intresse för att gå ut och festa. Inte för att jag har varit o festat så mycket på sistone men lusten har väl funnits där. Jag är mer mån om dem jag älskar och vill vara med dem så mycket då sjukdomen förmodligen kommer att göra mig sjukare.

Hm..det är så svårt att veta hur jag ska känna inför att jag kanske inte har ett år kvar att leva, 6 månader eler 3 månader? En del av mig slår säkert bort de, vadå? Jag andas ju då lever jag ju! Jag skämtar fortfarande, jag e glad, jag dricker gott rödvin till god mat. jag går ut med min livliga schäeferhane och fryser om näsan då det är kallt! Jag gosar med min älskade man och vi kan fortfarande tjafsa om små onödiga saker så vem som tog sista toapappret. Jag betalar räkningar och kan sucka över köerna i trafiken då jag kör, klagar på de usla programen på tv osv osv som normala,friska människor gör. Visst jg skulle inte orka springa tjejmilen idag el.imorgon eller nästa månad med min kondis idag men hur många skulle orka det:) Jag känner mig inte dödligt sjuk det är det som har gjort det svårare för mig och dem runtomkring mig att inse hur sjuk jag är eller har varit.

Nu när jag känner hur skönt det är att blogga igen och skulle vilja dela med mig till andra hur det är att leva mitt liv, vem vet det kanske hjälper några andra i likadan sits eller några som har tappat livsgnisten eller dem som tar livet för givet och lär sig att ta hand om sig själv och andra och inse att livet är skört, livet är en gåva. Att jag tror på Gud är min största styrka, min älskade make,familj och vänner oxså. Nu ska jag fortsätta blogga men orkar inte mer i ikväll. kl. är efter tolv puss o kram

Trött idag

Idag fick jag en tid till radiumhemmet, den 1/10 där vi ska diskuttera om man ska stråla den tumören som sitter och gör ont vid bröstkorgen. Mina läkare hoppas,förutom att strålningen lindrar smärtan, oxså att man ska kunna krympa den nu när jag äter Nexavaren. Jag är tröttre än vanligt men det beror nog på att jag får ta starka värktabletter ibland mot smärtan.

Den 5/10 ska denna lill tumören som sitter vid midjan bort, jätteskönt!! Den trycker på lite nerver så den gör ont. Ska vara där 7.30 och min underbara make ska med, ska försöka få han att ta kort så ni kan få se. Ingreppet kommer att ske när jag är vaken, med lokalbedövningen givetvis. Ev. kan jag ta lugnande innan men får se hur jag känner mig då. Jag mår bra dock känner jag med tröttare än vanligt men det e ju biverkning från Nexavar.

Det har hänt så mycket på sistone så jag har ju glömt att berätta hur det var på min brors bröllop, Robert gifte sig med sin vackra Tracy den 29/8, det var helt underbart, de var så vackra och mycket kärlek i luften. De passar så bra ihop.

Min älskade Gudson, Kristoffer

Här är min söta gudson Stoffe med Trojan. Han ska komma och sova hos oss imorgon. Det är mysigt att få ha honom här,skämma bort han och få ta hand om han. Trojan tycker det är lika kul att få ha en liten lekkamrat här.

Man bli ledsen och arg

Jag har börjat följa George från "Himlen kan vänta" Han har börjat blogga, tycker det är helt underbart då jag tycker hans sätt att kämpa är fantastiskt!!
Dock så blev jag ledsen och arg när jag läste hans blogg idag. Ni kommer ihåg Martin från "Himlen kan vänta" Hans ALS har blivit så pass sämre att han behöver läggas i respirator som han blev lovad för ca 2 år sedan. Nu har han blivit nekad!! De nekar honom sin önskan som oxså blev beviljad ( i tv-serien) Vad händer med den svenska sjukvården? Hur har den kunnat bli så omänsklig? Gå gärna in och läs mer om detta på Georges blogg www.georgeschottl.wordpress.com

Den lyckligaste dagen i mitt liv.

Våran bröllopsdag, 13/8-09
Här är jag med min älskade man Stefan

Här är Magnus, Maria och Vincent och Alicia, så fina!!

Nu är vi gifta, helt otroligt!! Vilken underbar känsla. Nu är vi man och hustru tills döden skiljer oss åt

Kyssen

Här får jag den välsignade ringen av Stefan

Här ber vi tillsammans

Här sitter vi innan vigseln och går igenom lite psalmer med prästen,Olle Franzen

Kommer lägga upp fler bilder från vår bröllopsdag

så fort jag sorterat dem